Jobbet, privatlivet, livspusslet - stressar vi oss sjuka?

Det var rubriken till Stressforskningsdagen 2016 som hölls i måndags (14 november). Jag var där och lyssnade och kände mig boostad när jag åkte därifrån. Två av nycklarna under dagen handlade nämligen om återhämtning och det som jag väljer att kalla det tredelade ansvaret; det vill säga att det är individen, arbetsgivaren och samhället som har en roll i det förebyggande arbetet mot stressrelaterad ohälsa. Du kan läsa ett tidigare blogginlägg där jag bland annat resonerar kring det tredelade ansvaret här.


Det lyftes många intressanta resultat och bra saker. När jag hade skrivit klart det här blogginlägget så insåg jag att det var alldeles för långt. Därför har jag valt att plocka ur delar som får bli senare inlägg (och ändå är det här inlägget långt). 

Jag har valt att blanda utdrag av vad de presenterade med egna reflektioner och försökt tydliggöra när jag reflekterar.


Under dagen talade:

  • Hugo Westerlund, professor, Stressforskningsinstitutet
  • Maria Baltzer, tidigare doktorand vid Stressforskningsinstitutet (företräddes av Westerlund).
  • Helena Falkenberg, Psykologiska institutionen och Stockholm Stress center
  • Constanze Leineweber, docent, Stressforskningsinstitutet
  • Göran Kecklund, docent, Stressforskningsinstitutet

 

Kort om återhämtning

Återhämtning är motsatsen till stress. Många tänker nog på återhämtning som att vila, men återhämtning är så mycket mer än att vila i soffan. En viktig del av återhämtningen är att den ska vara kravlös och lustfylld – vilket innebär att du behöver koppla bort dina tankar på jobbet och andra kravfyllda aktiviteter i ditt liv för att återhämtningen ska vara effektiv. Och det är här vi har ett problem idag när man ser till olika undersökningar som gjorts.

 

Jobbet, privatlivet, livspusslet - stressar vi oss sjuka?

Utifrån resultat från arbetsmiljöundersökningar och undersökningar om självskattad hälsa och psykiskt välbefinnande, så nämner Westerlund följande:

  • Nedsatt psykiskt välbefinnande har ökat bland unga.
  • Kvinnor mellan 16-29 år är den grupp som är mest stressade.
  • Det har skett en ökning med nästan 20 procent sedan 2011 på hur många som känner sig trötta och håglösa. Alltså, 2011 upplevde sig ca 28 procent som trötta och håglösa och 2015 är det ca 48 procent som upplever sig trötta och håglösa.
  • De yrken där en stor andel sysselsatta varje vecka har svårigheter att koppla av tankarna på jobbet under fritiden är:
    • Grundskollärare
    • Gymnasielärare m.fl.
    • Drift- och verksamhetschefer.
    • Psykologer, socialsekreterare m.fl.
    • Chefer för särskilda funktioner.

Källa: rapporten Folkhälsan i Sverige 2016 och Arbetsmiljön 2015, SCB och AMV.

 

Som Westerlund säger, så kan man säga att människor som arbetar med andra människor har svårt att koppla av tankarna på jobbet.


Min reflektion:

I praktiken innebär det att människor tänker på jobbet även när man är ledig. Och det är väl ingen big news i sig – det gör vi nog alla från och till. Men det som är viktigt att veta är att även om det är tankar – så reagerar din kropp och ditt stressystem på samma sätt som om du hade varit på jobbet.

Är det ett problem du försöker lösa, oro du tänker på eller annat som är arbetsrelaterat – och du gör det på fritiden. Ja, då har du egentligen ingen fritid – den tiden du lägger utanför arbetet på att tänka på jobbet, blir obetald arbetstid. Och den tid för återhämtning och privatliv du behöver på din lediga tid – den tummas ned på och istället läggs ledig tid på arbete i tanken. Inte konstigt att det känns som att tiden inte räcker till.


Och här kan man arbeta själv, som individ, med sina tankar – det finns en mängd metoder för det som är väldigt effektiva och funktionella. MEN! Och det här är verkligen ett men. Individen kan bara ta ansvar till en viss gräns här. Det vilar även ett ansvar på arbetsgivaren.


Arbetsgivaren har skyldighet att ge rätt förutsättningar till sina anställda så att de ska kunna utföra de arbetsuppgifter de är anställda för att göra. Och här tänker jag att arbetsgivaren behöver arbeta med att tydliggöra flera saker, bland annat var individens ansvar börjar och slutar, vilka förväntningar som ställs på individen och vilka förväntningar individen kan ställa på arbetsgivaren, att resurserna står i relation till vad som faktiskt behövs för att arbetet ska kunna utföras – vilket bland annat innebär att du har rimligt med tid för att kunna utföra dina arbetsuppgifter.


Det här kräver en dialog för att komma framåt till lösningar. En lösning funkar inte för alla.


Slut på min reflektion.


Maria Baltzer om Livspusslet

Som Maria Baltzer, som företräddes av Hugo Westerlund på stressforskningsdagen, beskriver när hon har tittat på hur Livspusslet beskrivs och används – så riktar sig ofta lösningarna till individen. Det framstår ofta som att det är individens ansvar att lösa livspusslet.


Min reflektion här, går hand i hand med ovanstående – att individen kan göra mycket. Men att arbetsgivare och samhälle också har en stor del i att lämna rätt förutsättningar för att individen ska kunna lyftas framåt när den försöker lösa ut sitt livspussel – och inte bli bromsad av verkligheten runt omkring när den försöker.


Så, vad kan arbetslivet göra. Här lyfts en sak som jag håller med om till 110 procent: LEDARSKAPET ÄR VIKTIGT.

Ledarskapet är A och O. Jag personligen tycker det är en stor skillnad på att ha en chef och en ledare. Om det här kan jag skriva och prata hur mycket som helst. Därför hejdar jag mig här och nöjer mig med att skriva att jag har medhåll från stressforskare i att ledarskapet är viktigt.


Maria Baltzer lyfte intressanta resultat som rör jämställdhet bland annat - det är en del jag väljer att lägga som eget inlägg framöver.

Om relationen mellan arbete och privatliv

Helena Falkenberg lyfte en viktig aspekt som vi många gånger glömmer bort att prata om: nämligen att relationen mellan arbetsrollen och familjerollen både kan belasta varandra men också berika varandra. Och att det inte bara är så att arbetet kan belasta privatlivet negativt utan även tvärtom.

Hon lyfter också hur vi är en och samma människa som går från en roll till en annan och att ibland kan en roll spilla över i en annan och då uppstår det konflikt både inom personen och utanför personen. Hon tar exemplet att vara en von Trapp-förälder hemma till barnen (som kanske funkar på vissa arbetsplatser men inte alltid hemma…) och att vara en förälder till yngre kollegor på arbetsplatsen.


Falkenberg lyfter flera intressanta aker – och den sista jag vill återge är att vissa förutsättningar som ges av en part, kan motarbetas av en annan – och där kan individen hamna i kläm. Som exempel: Föräldraledighet.


Staten tillhandahåller föräldraledighet. Det innebär att du antingen är föräldraledig på heltid, eller att du väljer att gå ned i arbetstid för att vara föräldraledig på deltid. Det här är något vi uppmuntras till att göra och också något som vi många gånger uppger som en stolthet att vi har möjlighet att göra. MEN. Det är inte alltid så att förväntningarna på arbetsplatsen går hand i hand med att individen väljer att vara föräldraledig. Väljer du till exempel att arbeta 70 procent och vara föräldraledig 30 procent – men ändå har arbetsuppgifter som kräver 100 procents närvaro på arbetet och en organisationskultur där kollegor tycker att man ska vara på jobbet 10 timmar om dagen annars blir man utstött – då är min reflektion att man kan summera det med att vi verkligen arbetar mot varandra och individen hamnar i kläm. Vilket i sin tur innebär stor risk att individen blir den som står med skuld, skam och känslor av otillräcklighet. Och vad triggar det? Jo. Stressystemet och en stressreaktion blir resultatet.

Om Balans i livet – vad betyder arbetstiderna

Göran Kecklund har tittat på balansen i livet, och vad arbetstiderna har för betydelse. Han visar bland annat på hur stressbelastningen kan påverka förmågan att återhämta sig. Ju högre stressbelastning – det vill säga, att du jobbar över, arbetar på kvällen när barnen lagt sig, att du har sysslor hemma när du kommer hem från jobbet – kort sagt att du har kravfyllda aktiviteter i varje vaken stund – desto svårare blir det att varva ned och desto sämre återhämtning får du. Kecklund säger något jag tycker är mycket bra och som vi många gånger glömmer: att han gör ingen skillnad på stress på jobbet och stress på fritiden. Stress som stress. Belastning som belastning.


Min reflektion är att jag upplever många gånger att det här kan vara provocerande. Att saker jag behöver göra hemma också kan vara en belastning. Vi är så vana vid att vara effektiva 24 timmar om dygnet och har både egna förväntningar på vad vi ska göra och förväntningar utanför oss på vad vi ska göra. Men är det rimligt? Är de aktiviteter du fyller din dag, din vecka, ditt liv med rimliga i förhållande till vad du har för tid att använda?


Jag vet. Sjukt provocerande. Men en av de viktigaste frågorna du behöver våga ställa till dig själv. Och en av de viktigaste frågorna såväl arbetsgivare som samhället behöver ställa till sig själva och våga vara realistiska när det gäller tid och uppgifter.

Tillbaka till vad Kecklund presenterade.


Han bekräftar att otillräcklig återhämtning har visat sig öka risken för hjärtsjukdom, långtidssjukskrivning och arbetsolyckor. Han visar även resultatet från Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljön 2015, där många rapporterar besvär med otillräcklig återhämtning:

  • 54 procent kan inte ta pauser under arbetet.
  • 47 procent kan inte koppla av tankar på jobbet på fritiden.
  • 36 procent har svårt att sova.

Kecklund ställer sig frågan hur vi hanterar tid – och visar på flera resultat från undersökningar om hur vi ser på tid, både arbetstid och fritid.


Slutligen presenterar han hur vi kan förbättra balansen mellan arbete (stress) och återhämtning. Även han menar på att det vilar ansvar både på arbetsgivaren och på individen.


Precis som min tes kring hur vi är flera som behöver ta ansvar i frågan om hur vi minskar den stressrelaterade ohälsan – så beskriver Kecklund nedanstående som exempel på vad som kan göras för att förbättra balansen mellan arbete (stress) och återhämtning. Observera att det inte är en universal lösning.

Arbetsgivaren

  • Tillåta flexibla arbetstider (inkl. att arbeta hemifrån).
  • Kan arbetstidsförkortning vara en lösningar för yrken med hög stress?
  • Arbetstider är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet: sätta gränser, ge tid för raster/pauser på jobbet, och omfördela arbetsuppgifter (för den som arbetar för mycket).

Individen

  • Måste ”stänga av” stress (t. ex. tankar på jobbet och alltför aktiv fritid) efter arbetet.
  • Måste ta eget ansvar för sitt återhämtningsbehov och prioritera nedvarvning, avkoppling och sömn.
  • Har alla tillräcklig kunskap om återhämtning?

 

Summa summarum

En mycket intressant dag och som jag skrev i sociala medier så kändes det mycket tryggt att åka därifrån – då jag fick bekräftat att de tjänster vi erbjuder ligger i linje med vad stressforskare ser kan ge god effekt när vi ska nå en balans i det vi kallar för livspusslet. Nämligen att vi är flera som behöver ta ansvar och som har möjlighet att göra något, samt att återhämtning är en viktig del som behöver prioriteras och ges förutsättningar för hos såväl individen som hos arbetsgivaren.


Precis som Kecklund avslutade dagen med, så undrar jag om alla vet vad återhämtning faktiskt innebär. Och varför vi behöver det. Därför har jag valt att fokusera på det i en av mina föreläsningar som jag rekommenderar till arbetsplatser och privatpersoner: Hållbar stress- och återhämtningskunskap grund. Vill du veta mer om den? Hör av dig till mig, så skickar jag över en beskrivning av innehållet och pris.


Det är också en anledning till att jag inom kort lanserar ett helt nytt koncept: Återhämtningsklasser. Håll ögonen öppna på när bokningen öppnar, eller skicka ett mejl till mig med en intresseanmälan (inte bindande) så hör jag av mig när bokningen öppnar.


Ha en riktigt fin dag,
/Sandra
Stressrådgivare med KBT-inriktning och Avspänningspedagog

sandra@stressradgivning.se
Instagram: @sfurulund

 

(Jag har inte haft som ambition att ge en heltäckande rapportering av vad som presenterades på Stressforskningsdagen. Min ambition har varit att lyfta det jag ser vara särskilt intressant utifrån min roll som stressrådgivare.)