Lyssna.

Om jag skulle ge ett enda råd till alla chefer med personalansvar där ute, då skulle jag råda er till att Lyssna.

Den dagen en av dina medarbetare har samlat tillräckligt mycket mod för att knacka på din dörr, gå in och sätta sig mitt emot dig och formulera orden högt som snurrat och ältats i huvudet kanske i flera veckor, då råder jag dig att lyssna.


När du hör din medarbetare uttrycka orkeslöshet, trötthet, önskan om avlastning eller hjälp att se strukturer och gemensamma mål, brist på motivation, en allmän känsla av att vara alldeles för stressad. När medarbetaren säger att det är för mycket, jag kan inte jobba så här – då bör du lyssna.

I den här stunden, behöver du inte tänka på vad du ska säga. Du behöver inte leverera en lösning inom fem minuter. Du behöver få din medarbetare sedd och hörd, och se att det här är en medarbetare som tar sig själv på allvar, som tar sitt uppdrag på allvar och som tar ansvar för både sig själv som människa och sig själv som din medarbetare.


Det är ofta de mest ambitiösa, drivna, ansvarsfulla och lösningsfokuserade människorna som rör sig mot utmattningsträsket. Jag är en av dem och jag har mött så många likasinnade genom åren – och vi står pall för mycket. Det har gått ganska långt den dagen vi väljer att gå in till vår chef för att prata om att belastningen är för hög – oavsett om belastningen beror på arbetet eller privatlivet eller en kombination.

Jag är övertygad om att din medarbetare skulle vara otroligt nöjd med att bli lyssnad till, få svaret ”tack för att du berättar och tar ansvar för både din egen hälsa och vår arbetsmiljö, jag hör vad du säger”. Jag tror egentligen inte att någon förväntar sig en lösning där och då, pronto i stunden. Vägar till lösningar är steg 2. Steg 1 är att lyssna.


I somras läste jag ett citat som jag tyvärr inte minns källan på. Det är så klockrent och sammanfattar många krockar som uppstår i situationer när vi kommunicerar med varandra och som också kan vara orsaken till flera stresspåslag. Citatet lät ungefär: ”Vår tids stora kommunikationsproblem är att vi inte lyssnar för att förstå. Vi lyssnar för att svara”. (om någon känner igen det och vet källan, hör gärna av dig).

Jag tror att vi är flera som känner igen oss i det. Och jag tror även att det kan vara en chefs förväntan på sig själv att kunna leverera svar direkt.


Jag skulle hellre råda dig att börja med att lyssna.

/Sandra

Stressrådgivare med KBT-inriktning och Avspänningspedagog  


Här kan du läsa mer om Stöd till chefer i förebyggande arbete mot stressrelaterad ohälsa.


Här kan du läsa mer om organisatorisk och social arbetsmiljö på Arbetsmiljöverkets hemsida.